Songbird

SSU-skandalen är mys. Jag riktigt myser när jag läser om SSU-skandalen. Jag läser alla artiklar om denna skandal och blir riktigt full av mys. Jag tycker det är oerhört roligt. Anna Sjödin är Ordförande i SSU och en januarikväll släppte hon sin moralpekpinne och blev full och dum på en krog och använder ett språkbruk som inte är av denna värld. Anna får avsluta natten i fyllecell. Det är fantastiskt roligt.

Självklart har Anna Sjödin rätt till ett privatliv och har därmed rätt att kunna gå på krogen och dricka alkohol, precis som alla andra vanliga människor.

Det sägs att Anna ska ha skrikit ”Jävla pittkuk” upprepade gånger till poliserna. Detta är något som SSU:s pressekreterare förnekar ska ha inträffat och menar att han mycket väl känner till Annas språkbruk, och att hon aldrig skulle säga så. Jag är fullständigt övertygad om att Fröken Sjödin skriker både ”fitta” och ”kuk” på sitt SSU-kontor när det inte går som hon vill, precis som alla andra vanliga människor.

Sedan har vi Peter Skeppström, SSU:s pressekretare, som även han var ute och svängde sina lurviga tillsammans med Anna Sjödin. Herr Skeppström går från att vara SSU:s pressekretare till att vara fullkomligt maktgalen på några sekunder. Peter Skeppström tog fram sitt riksdagsleg och viftade med det och yttrade om politiska repressalier samt att justitieministern Thomas Bodström skulle kontaktas för så här beter man sig inte mot högt uppsatta personer inom SSU. Detta visar på hur SSU ser på begreppet makt. Tillhör man partiet är man försedd med makt att hota med.